rebeckkasjjogren

Varför kan jag inte förstå och varför fortsätter jag kämpa i hopp om att hitta något att kämpa för?
varför tror jag att du är bra, när allt jag fått känna av dig är dåligt? varför envisas jag om att få ett svar på mina frågor när jag kanske till och med har dom framför mig?
Kanske för att jag faktiskt har kommit på att jag inte vet ett skit om dig, att jag känner mig lite smått desperat när jag gör mina lama försök för att lära känna dej och för att verkligen kunna få se hur du är.

Jag har fått höra " nej Becka tänk till nu , han är inte bra för dig !" men ändå så brinner en liten låga inom mig som säger " keep on fighting , Becka du vet faktiskt inte mycket mer om honom än att han är gudomligt snygg och att du inte vill släppa honom när du kramar honom , men mer vet du inte ... så ta reda på det "
men sen kommer ju såklart den andra tanken som jag överväger för mycket : " Han tycker du är löjlig , ge dig förihelvete rebecka , du kommer bara ångra dig ändå och du har ändå ingen chans , vad har du som ingen annan har! " 
och varför har du betett dig som du har gjort? varför har jag reagerat och agerat som jag har ?
jag håller dig kvar för att jag tror att du har något bra att visa mig , bara att du har väntat med det.


<3



jag leker med camen o min tubhalsduk